Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
i et ögnablick, då hon som mäst hade des
undsättning af nöden, utan at bevärdiga
henne med någon tröst i sin vanära, utan at söka
göra henne sit fall mindre grufligt. Sålunda
förnedrad, hade hon allena irrat omkring i
Verlden; och som vänskapen altid varit
främmande för hennes hjerta, var ej underligt, at
hon blifvit känslolös för alt annat än sin egen
person.
De utrop, som tid efter annan undföllo
henne, och de kalla anmärkningar hon
gjorde, hade gifvit Maria detta ungefärliga
begrep om sin vagterskas lefnad. I Jemimas
upförande röjde sig verkligen en besynnerlig
blandning af känsla och misstroende; ty hon
afhörde Maria med begärlighet, och ofta föll
hon henne hastigt i talet, liksom hon fruktat
at blifva öfvervåldigad af sit medlidande, och
derigenom förledd at handla mot den
dyrköpta verldskännedom, hon sig förvärfvat.
Maria vågade fälla några obestämda uttryck
angående möjligheten at rymma, och den
belöning den hade at vänta, som kunde
befordra henne dertil; men sättet, hvarpå detta
yttrande uptogs, gjorde henne mera försiktig,
och ingaf henne den föresatsen, at icke förnya
sit försök, förrän hon bättre kände den,
hvars biträde hon ville tilvinna sig. Jemima,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
