Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förhållande, hennes blickars och ansigtes
tvetydiga uttryck, tycktes säga Maria: „Ni är
en ovanlig qvinna; men lämna mig tid, at
undersöka er; det är möjligt at också detta
blott är en af edra förnuftigare mellanstunder.
Hon ansåg Marias kraftfulla carakter och
verksamma snille, såsom bevis på hennes
vansinnighet. „För öfrigt tillade hon inom sig sjelf,
om hennes man slutligen förnyade sin
anklagelse och satte sig i besittning af hennes
egendom, hur skulle hon då kunna upfylla sina
löften? hur skulle hon då kunna belöna mig?
hvad beskydd kunde hon då ge mig? Är det
icke naturligt at dölja de billiga skäl til
missnöje man kunnat gifva, när man vill
återvinna sin frihet? Med et ord, kan man vänta sig
sanning af den, som blifvit offer för det
ovärdigaste förräderi?“
Genom dylika betraktelser utplånade
Jemima ständigt det intryck hennes medlidsamhet
och hennes vördnad för Maria gjorde på
henne, och var oryggelig i sit beslut, at endast
bevilja sin fånge någon mildring i des öde,
tils hon närmare lärde känna densamma.
Man tillät ej Maria gå ur sin kammare.
Ibland när hon stod i sit fönster, vände hon
sina blickar från de dystra fängelsemurarne,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
