Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som oaktadt deras friska och lifliga hy, sätter
dem långt under Europas Sköna. På landet
träffar man ofta fruntimmer af en intagande
konstlöshet; men i städerne likna de
fullkomligt til utseende och okunnighet de fjollor,
som gifva ton i alla sällskap uti de stora
handelsstäderne i England. De älska sina
juveler, icke derföre at de försköna dem, utan
för deras stora värde; de finna större nöje uti
at upväcka fruntimrens afund genom urvalet
af sina prydnader, än karlarnes kärlek; och
den fåfänga — förlåt mig detta uttryck —
som ofta gör fruntimmers-sällskap högst
ledsamt, gjorde Amerikanskornes odrägligt.“
„Men för at icke missbruka ert tålamod,
vill jag fullfölja min berättelse. Undangömd
på det gods jag köpt mig på landet,
tilbragte jag tämligen lyckliga stunder, så länge jag
kunde uprödja mina skogar, hade hus at
bygga och fält at upodla. Men snart inföll
vintren och försatte mig uti overksamhet. Då
kände jag lifligt behofvet af sällskap, begäret
at veta hvad som tildrog sig i verlden, samt
at göra någon ting bättre än tanklöst
tilbringa mit lif med de talrika djur, som jag
updrog omkring mig. Jag fattade det beslutet
at resa, under hopp at omväxlingen af de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
