Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ljufvaste förtjusning blandade sig med alla
hennes känslor.
Hon hade ännu icke låtit Darnford märka,
at hon för honom hyste en verklig böjelse.
Fruktan at visa för mycken enträgenhet, tvang
henne at antaga et kallt och liknöjdt
utseende, hvilket dock var främmande för hennes
hjerta; och äfven då, när hon öfverlämnade
sig åt nöjet at hafva afvändt den storm som
rasade öfver hennes hufvud, röjde hon uti sit
sätt at uttrycka sin sällhet, sin erkänsla, så
mycken grannlagenhet, at Darnford tviflade at
hon verkeligen hyste kärlek för honom.
En afton, då Jemima lämnat dem allena,
för at efterse hvad det kunde vara, som hon på
afstånd hörde gå och som hon tyckte nalkas,
fattade han Marias hand, utan at hon gjorde
något motstånd. Deras röst uplifvades: de
talte med mycken eld om sin belägenhet; och
derunder drog han henne två eller tre
särskildta gånger sagta til sig. Maria var ganska rörd;
Darnford kände värman af hennes andedrägt;
han brann af begär at trycka sina läppar på
den munn, som andades så mycken vällust.
Han vågade icke nalkas honom: blygsamhetens
skyddsängel tycktes vagta henne; och dock
stodo kärlekens förtjusande behag målade på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
