Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hans älskarinnas kinder, och den ömmaste
trånad afmattade des blickar.
Jemima var ej förr tilbaka, än han lifligt
ångrade, at han varit så litet tiltagsen.
Hennes fruktan väcktes på nytt, och hon gick
strax derpå ut igen. Nu tvekade han ej mer:
Maria satt bredvid honom; han lutade sig til
henne, och gjorde henne sin bekännelse om
sin kärlek. Marias första rörelse var at med
et slags värdighet draga sig undan: men
fruktande kastade han sina ögon på henne; deras
blickar möttes, och hon tillät at de et
ögnablick förblandades. Upmuntrad af denna
första ynnest, gaf han henne en kyss, den hon på
en gång emottog och vägrade, så at
blygsamheten blott hade del i detta svaga motstånd.
Hon böd til at dölja sin rodnad; hon lutade
sit hufvud mot Darnfords axel; men i detta
öfverlåtande var någon ting så helgadt, som
på honom gjorde det starkaste intryck. Hans
begär förbyttes i en hänryckning, som icke
kan beskrifvas: dygden känner icke någon
annan vid guddomlighetens anblick. At
beskydda Maria, at försvara henne, at afvända alt
som kunde såra hennes blygsamhet och störa
hennes lugn, at göra henne fullkomligt
lycklig, syntes honom icke allenast hans hjertas
enda önskan, utan äfven den ädlaste plikt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
