Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
„Fattigdomen och vanan at se barn dö
mellan sina händer, hade så förhärdat henne,
at de plikter som mor hon hvarje ögnablick
af dagen upfylde, icke en gång förmådde hos
henne upväcka den ömhet Naturen inlagt hos
vårt kön. Också fick jag aldrig emottaga dessa
ljufva kärleksbetygelser, som tyckas utgöra en
del af den vård man är skyldig barndomen.
Fåglarne kunna söka skygd under deras mors
vinge, som altid är färdig at betäcka dem;
mig frågade ingen efter, ingen värmde mig
vid sit bröst; man lät mig försmägta i
osnygghet, skrika öfver köld och hunger tils mina
krafter aldeles voro uttömde, och sedan
somna utan at genom nödig rörelse hafva blifvit
förberedd til sömnen, eller vaggad med den
ömma sorgfällighet, som hvarje mor så väl
känner. Det var en naturlig förmodan, at om
jag lefde, skulle jag blifva svag och skröplig.
Oaktadt min ammas brottsliga försumlighet,
fortfor jag at vara til, at lära mig förbanna
min varelse (vid dessa orden gnistrade hennes
ögon af raseri); och det handterande som
försvagade min kropp, tycktes styrka min
carakter. Man hade dömt mig at tilbringa min
barndom i en osund koja, der denna samma
qvinna, åt hvilken man updragit at sköta mig,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
