Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
smak för snillets, jag vågar äfven med
stolthet tillägga, för dygdens njutningar,
lämnades obemärkt och förblandad med samhällets
afskrap. Dömd at mechaniskt arbeta för at
med möda underhålla mit lif, blef jag ganska
melankolisk, och öfverväldigades oförmärkt af
en hemsk förtviflan.“
„Jag har nu at för er bekänna et fel, et
brott, hvilket jag dagligen förebrår mig, och
som — jag fruktar det — helt och hållet
torde beröfva mig er aktning. En Köpman blef
kär i mig: han hälsade ofta på mig, och jag
fick et sådant välde öfver honom, at han
erböd mig flytta til sig. Besinna, min kära Fru,
at jag var färdig at dö af hunger — och mit
barbari skal förefalla er mindre underligt. —
Enda orsaken hvarföre han ej genast kunde
taga mig til sig, var en ung hafvande flicka,
som tjente hos honom, som varit hans
maîtresse, och hvars plats jag var ämnad at
upfylla. Jag fasade ej vid at råda honom at
köra bårt henne, och en afton beslöt han at
följa detta mit grymma råd. Den stackars
olyckliga! hon kastade sig för hans fötter, hon
påminte honom, at han lofvat gifta sig med
henne, at hon hade hederliga föräldrar. Hvartil
tjente det väl? — hon blef utan barmhärtighet
bårtkörd.“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
