Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
„Hon gick hem til sin far, som bodde i
ändan utaf en af Londons förstäder; hon lade
örat intil et af fönstren; hon lyssnade genom
luckan, men hon hade ej mod at klappa på
porten. En brandvagt gaf akt på hennes steg,
och följde henne på långt håll. — Ack! den
olyckliga! —“ Under det Jemima gjorde
denna berättelse, qväfdes hennes röst mer och
mer; hon förmådde knapt andas; samvetsagg
söndersleto hennes själ.
„Hon lämnade sin fars hus, gick til en
stor damm och satte sig på muren, hvarmed
den var omgifven. Der satt hon i en
förtviflad ställning, tildes hon fattade det fasliga
beslut, som föddes i hennes själ.“
„Morgonen derpå i god tid gick jag ut
för at tvätta, i afsigt at påskynda det
ögnablick, då jag skulle få uphöra med detta
svåra arbete. Jag kom fram til dammen just då
någre handtverkare, hvilka gingo til sina
verkstäder, updrogo ur vattnet mit offers liflösa
kropp. — Hvarföre kan jag icke glömma
detta fasliga ögnablick? — Hennes blekhet,
hennes förstälda ansigte hindrade mig ej at
igenkänna henne; jag hörde hvad åskådarne
berättade — och mit hjerta brast ej! Jag
undersökte mit upförande, och jag ryste för det
nidingsverk, hvartil jag gjort mig brottslig. Jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
