Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Under det Jemima väntade för at bårttaga
thébordet, påminte sig Maria flyktigt de
betraktelser som om natten hindrat henne at sofva.
Hon talte med värma om de vidrigheter
Jemima orättvist lidit, och om det grufliga öde som
är så många qvinnors lott, hvilka blifvit
kastade i en hvirfvel, den de ej kunna emotstå,
och som försänker dem i afgrunder af
förnedring och qval. Hon såg i Jemimas ansigte.
at detta tal på henne gjorde den verkan hon
väntade, och fattade hennes hand med detta
förtroende, som trotsar alt afslag, samt
ropade: „Skulle ni, med det hjerta jag känner
er äga och den grufliga erfarenhet ni
förvärfvat, vilja bidraga at beröfva et barn des mors
ömhet och tilsyn? Hjelp mig för Guds skull
at rädda det från en säker undergång! Laga
blott at jag får underhålla henne, upfostra
henne, utvickla hos henne de physiska och
moraliska egenskaper, som äro behöflige til
fördragande af de vidrigheter, hvilka äro
bestämde för hennes kön; — och jag skal lära
henne at i er vörda en annan mor, at anse sig
som et stöd för er ålderdom. Jemima, se på
mig — betrakta mig upmärksamt; det är mit
hjerta som talar. Ja, ni förtjenar et bättre
öde; och — tillade hon och lyfte up handen
såsom et tecken til sin upriktighet, — det är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
