Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
under det hon sökte at samla sina få återstående
krafter och hindra de convulsiva rörelser, som
ryckte hennes läppar: „Spar er den mödan
at bereda mig för den tidning ni förer mig!
— Min dotter är död!“ — „Ja,“ svarade
Jemima med et uttryck, som röjde det
ömmaste medlidande och den djupaste förtrytelse. —
„Lämna mig, återtog Maria, under förnyadt
bemödande at segra öfver sina känslor, och
höll näsduken för ansigtet för at dölja sin sorg.
— Nog. — Jag ser at mit barn ej är mer.
Ni skal berätta mig det öfriga, när jag blir
. . .“ — hon kunde ej tillägga mera lugn;
och Jemima gick bårt, utan at plåga henne
med en onödig tröst.
Maria vägrade at emottaga besök af
Darnford; och så stark är fördomarnes inflytelse,
äfven på uplysta själar, at hon en tid bårt åt
hade den svagheten at tro, det hennes dotters
död var et rättvist straff för det hon et
ögnablick uphört at sörja öfver des förlust. Två
eller tre ganska ömma bref från Darnford,
tjente endast til at öka bitterheten af de
förebråelser hon i tysthet gjorde sig. Den lifliga
stil han nyttjade för at uttrycka det han
kallade sin första kärlek, sit hjertas mäst
brinnande kärlek; den värma hvarmed han önskade få
ersätta den orättvisa, de grufligheter, för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
