Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och denna varning var öfverflödig, ty man
behöfde blott se hennes skapnad, för at med
fasa fly hennes omgänge. Hennes upsyn var
så bister, hennes röst så hård och alla hennes
åtbörder så tvära, at Maria icke vågade fråga
henne, hvarföre Jemima enligt sit löfte ej
hälsat på henne inan man läste igen för natten;
och när hon hörde nyckeln vridas i låset, när
hon såg sig bestämd at tilbringa hela natten i
den grymmaste ovisshet, öfverlämnade hon sig
åt den häftigaste sorg.
Ständigt lyssnande, darrade hon vid det
minsta buller. Hörde hon en dörr tilslutas
eller någon gå i huset, genomträngdes hon af
en fruktan, lik den hon kände, när hon vid
sin ankomst dit, i gången hvarigenom man
släpade henne, trodde sig vara i afgrunden.
Den farhåga och de betraktelser, som hela
natten sysselsatte Maria, uttömde hennes
krafter. Hon såg ut som en skugga, när Jemima
morgonen derpå steg in i hennes kammare.
Häftigt betraktade hon henne, för at i hennes
ögon läsa, hvad hon ej vågade fråga henne.
Jemima var ovanligt blek. Hon började
genast laga til thébordet, och tycktes endast
vilja sysselsätta sig med detta göremål, som hon
med ovanlig beställsamhet förrättade. Maria
tog med darrande hand sin kopp, och sade,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
