Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mina oskyldiga kärleksbetygelser tilvunno mig
hans välvilja; och i den mån mina begrep
utvidgades och min carakter fick bildning,
tiltog denna välvilja så mycket mer, som jag
villigare än de andre betjente mig af hans
undervisningar och råd. Han hade en röst,
som ingaf vördnad. Hans genomträngande
blickar och lifliga åtbörder, gåfvo åt hans tal
et uttryck, som ej annat kunde än väcka en
svag och efter uplysning begärlig varelses
hela upmärksamhet; således bör det ej
förekomma dig underligt, at jag framför alla andra
antog hans grundsatser, och vande mig at
anse honom som et väsende af ädlare natur.
Han förmante mig med mycken värma, at
aldrig afvika från den aktning man är skyldig
sig sjelf, samt at i mina handlingar endast
söka öfvertygelse at jag gjort rätt, utan at
fråga efter andras tadel eller beröm. Skal jag
säga dig det? Han lärde mig nästan at trotsa,
at förakta almänhetens omdöme, så snart jag
vore öfvertygad om renheten af mina afsigter.“
„Angelägen at bevisa mig, det ingen ting
fans i verlden, som förtjente namn af kärlek
eller vänskap, gjorde han mig af sina egna
känslor, dem hans minne ännu underhöll, de
lifligaste målningar, hvilka djupt fästade sig i
mit hjerta och spände min inbillning. Dessa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
