Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
det du aldrig må förakta din mor, som ensam i
anseende til dig vill upfylla de plikter, föräldrar
äga mot sina barn. Georg hade i London vant
sig vid utsväfningar, dem han sorgfälligt
döljde för sin far och alla dem som med honom
stodo i någon förbindelse. Den mask,
hvarmed han betäckt sig, förklädde honom så väl,
at det beröm han fick af sin far, som mycket
misstog sig i sin öfvertygelse om denne af hans
högsta kärlek oförtjenta sons upförande och
grundsatser, gjorde mig liksom högmodig öfver
det företräde han gaf mig. Han fortfor, utan
någon afsigt, — jag är nu öfvertygad derom,
— at altid upbjuda mig til dans, at trycka
min hand när vi åtskiljdes, och säga mig
ömma och oegennyttiga saker, hvilka jag trodde
härleda sig från bevekelsegrunder,
öfverensstämmande med min romaneska
sinnesförfattning. Han kom sällan til landet, och
qvarstannade ej länge der. Hans sätt at vara
behagade mig väl ej fullkomligt; men när han
lämnade oss, förhöjde min inbillning hans
behag, och jag kände mig ledsen öfver hans
frånvaro. — Hur många gånger har jag icke
varit offer för min inbillning? — med et ord,
jag trodde at jag verkligen älskade, och at
jag älskade en dygdig, ädel och känslofull
man, som var prydd med alla egenskaper. En
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
