Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
honom. För min del, har jag skött sjuka utan
minsta motvilja; men aldrig kan jag glömma
de oangenäma känslor jag ärfor, när jag om
mornarne lät tilkalla min man, och
déjeûnerade i des sällskap. Den verksamhet, hvarmed
jag förrättade de dagliga hushålls-göremålen,
hvilka voro i sin ordning innan han steg up,
eller en spatsergång, gaf mig en färg,
hvilken på det starkaste contrasterade med hans
bleka hy. Det tilstånd, hvari gårdagens
utsväfningar försatt hans mage, var nog för at
beröfva mig al matlust. Ännu tycker jag mig
se honom insvept i en dammig puderskjorta,
med orent linne, strumporna nedhasade och
håret omkring öronen, väga på sin stol och
gäspa och sträcka sig. Knapt hade vi satt
oss, förrän han befalte at tidningarne skulle
bäras til honom, om man tilfälligtvis glömt
dem, och sedan lämnade han dem ej mer.
Han kastade icke en gång ögonen på mig, när
jag slog i thé för honom, om han ej ville
hafva bränvin deruti; då täcktes han tiltala mig
och anhålla derom. Ibland sade han äfven, at
han ej var hungrig, och at han omöjligt kunde
äta. När han som mäst var benägen at tala,
besvarade han mina frågor blott med ett: „Hvad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
