Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 10
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
samma. Jag hade under min frånvaro från
honom fått flere ömma och ångerfulla bref; och
när jag kom tilbaka, tycktes hela hans
bemödande gå ut på at bevisa mig
uprigtigheten af sin ånger. Jag kunde då ej inse
hvarföre han förhöll sig så; och när det någon
gång föll mig in, at det välde jag mer och
mer fick öfver min Farbror, kunde vara
orsaken dertil, kände jag för mig sjelf et slags
förakt, för det jag kunnat tiltro någon så
mycken låghet och egennytta.“
„Hans förändring var så stor, ar han i
alla afseenden viste sig öm och förekommande.
Han angrep min svaga sida, erkände at han
upfört sig illa, och yttrade sin oro öfver de
olyckliga omständigheter, hvari jag möjligen
kunde blifva försatt, — jag, som förtjente et
bättre öde. Han bad mig hjelpa sig med
mina råd; han berömde min försiktighet och mit
förstånd, samt sökte väcka mit medlidande.“
„Detta förhållande ingaf mig blott
medömkan. Jag skulle ännu velat älska honom, men
kärleken var för altid bårta, och hade ej, likt
de behagliga dunster, hvilka med vällukt
upfylla luften som omger dem, lämnat några
spår efter sig. Min man ville förnya
kärleksbetygelser, som blifvit mig odrägliga: de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
