Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 11
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
detta tilbud, ehuru han gjorde det med så
mycken grannlagenhet, at det ej kunde misshaga
mig.“
„En dag kom han af en händelse at äta
middag hos oss. Min man hade mycket at
göra, och lämnade oss så snart vi stigit up
från bordet. Vi talte i början om vanliga
ämnen; men snart började vår conversation taga
en mera öm vändning. Min förvirring blef
obeskriflig. Jag hade för honom en verklig
tilgifvenhet; och jag älskade at tro, det han
för mig hade en lika vänskap. Detta gjorde
at jag med ömhet började beklaga mig öfver
hans tal. Han tog denna ömhet för en
upmuntran, och fortfor ur samma ton. Som jag
märkte hans misstag, frågade jag honom
huru han kunde kalla sig min mans vän, då han
så upförde sig mot mig. Jag såg honom
småle, hvilket väckte min nyfikenhet. På sin sida
inbillade han sig, at jag icke ägde någon
annan betänklighet, och updrog strax et bref ur
sin ficka. — „Er mans heder är, sade han,
ej så grannlaga som ni tror. Med det
förstånd ni äger, begriper jag ej hur det
kunnat undfalla er. Han har lämnat mig ensam
med er, endast för at gifva mig tilfälle at
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
