Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 11
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hvilka berättiga männerne til sina hustrurs förtryck,
fann jag dock nästan behag i denna känsla.
Jag öfverlade ej mer med mig sjelf; förnuftet
hade redan gillat de önskningar mit hjerta
gjorde; jag såg ej mer för mig den grymma
utsigten, at vara tvungen arbeta emot min
afsmak, at nödgas skilja mig vid min varma
inbillningskrafts förtjusande drömmar; jag
tänkte blott på min närvarande belägenhet och på
medel at den förbättra. Ofta hade jag
tilförne kallat döden til min undsättning, såsom
enda utvägen at återvinna min frihet; nu, då
lifvet lofvade mig sällhet, ville jag icke mera
dö, och fann til och med vällust i den
tanken, at jag längre skulle få vistas här i
verlden; jag kände icke de vidrigheter, som der
förestodo mig, det är sant; men jag
värderade denna okunnighet, som alstrar de
angenämaste villor, och jag öfverlämnade mig deråt
med förtjusning. Det förekom mig underligt,
at jag ända til denna sista skymf kunnat lefva
tilhopa med lasten och vanvettet. Blifva icke
Despoter, som i ruset af sin magt låta fastbinda
lefvande brottslingar vid döda kroppar,
afskydde och föraktade? väcka icke deras namn
tilkommande slägters fasa? Dessa lagar äro dock
mindre barbariska, än de, som för altid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
