Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 12
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fattlig utaf öfvergående rörelser af hat eller vrede.
Den afsky och vedervilja som lasten upväcker,
voro för honom okända känslor. Han skröt til
och med öfver sin ovanliga försonlighet, öfver
sin böjelse at förlåta oförrätter. Föll han i
någons snaror, så var hans första tanke en
undran, huru man kunnat bedraga hans
försiktighet. Det hände äfven, at han med en nästan
löjlig uprigtighet erkände, det han kanske
skolat göra på samma sätt, om han varit i dens
ställe som bedragit honom. Som hans hjerta
aldrig känt vänskapen, sårades det ej af en
trolöshet. „Ni är, sade han åt hvar ny
bekant han fick, den qvickaste person jag
känner.“ — Och han tänkte verkligen så,
ända til des at nyhetens bländelse uphörde.
Dock var hans vördnad för rang och
rikedomar mera varaktig, äfven när han ej hade
någon afsigt at betjena sig deraf til utförande af
sina planer.“
„Efter några toma och obetydliga uttryck,
började han tala om min belägenhet. Han
bad mig använda min eftertanka och upföra
mig som et förnuftigt fruntimmer, om jag
ville gifva honom et bevis på mit förstånds
öfverlägsenhet. „Ty, tillade han, jag medger
at förstånd ej fattas dig; men du nyttjar det
ej. Dit hjerta är utan tvifvel icke utan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
