Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 13
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hans närvaro skulle våga förolämpa mig, eller
tvinga mig at lämna huset.“
„Icke en gång hennes man?“ ropade
lagkarlen“
„Nej, icke en gång hennes man.“ — Herr
Vénables steg emot honom; men utur denne
okändes ansigte framlyste en modighet, som så
kraftigt understödde den ton han tagit, at jag
genast liksom genom en förtrollning blef
befriad från mine bägge förföljare. De begåfvo
sig bårt, dock icke utan hotelser, at kalla al
lagarnes stränghet öfver hvem det än måtte
vara, som gåfve mig beskydd eller fristad.“
„Knapt voro de bårte, förrän värdinnan
åter kom up til mig, och bad mig om
förlåtelse för sit upförande. Herr Vénables, som
hotat henne med sin vrede, om hon längre
behöll mig i sit hus, hade låtsat ej höra henne,
så ofta hon nämnt betalningen af min hyra.
Jag lofvade betala henne samt hålla henne
skadeslös för min hastiga bårtresa, om hon ville
skaffa mig en kammare i et qvarter, som var
aflägset från det vi voro uti. Hon uprepade
alla de skäl til missnöje Herr Vénables anfört
mot mig, och tycktes ännu vilja försvara
honom; men hela hennes förtrytelse och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
