Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 13
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
måste älska. Jag biföll at gifta mig med
en dräng, hvilken tjente i samma hus som
jag, och ej ägde två styfver. Min
föresats var, at möblera et hus, och sedan
hyra ut rummen. Jag verkstälde den, och
alt gick tämligen bra, tils min man lade sig
in med en af dessa varelser, som lefva på
andras bekostnad. Min lycka var nu förbi.
Han satte sig i skuld för at gifva henne
granna kläder, ja, grannare än det någonsin
fallit mig i sinnet at bära; och hvad tycker
ni, han pantsatte för henne til och med de
möbler jag med så mycken möda skaffat mig,
så at man kom och tog ifrån mig mit
husgeråd och min egen säng, utan at jag ännu
visste orsaken til detta beslag. Det äro
vidrigheter, min Fru, som ni rika ej känna;
men det onda är altid ondt, ifrån hvad håll
det än må komma.“
„Jag såg mig tvungen at på nytt taga
tjenst: det är ganska svårt, när man en gång
varit sin egen. Han hälsade på mig i huset,
der jag tjente; men han gjorde sådant
oväsende när han var full, at man körde bårt
mig. Jag kunde ej bli qvar på något ställe.
Han sålde til och med mina kläder, eller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
