Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 14
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
himmelens vrede och förbannelse öfver den, som
beröfvat mig min enda återstående tröst.“
„Jag vet ej hur länge min sömn varade,
men det är säkert at jag sof flere timmar; ty
jag vaknade icke förrän i skymningen. Hela
min tankekraft var i en obeskriflig oredighet.
Min röst qväfdes, när jag ville fråga hvar jag
var; och aldeles på samma sätt, som det ofta
händt mig under drömmar, böd jag förgäfves
til at tala, at uttrycka mig. Jag sökte min
dotter med rysning; jag fruktade at hon fallit
ur mit sköte; och i sådan oreda och förvirring
voro mina sinnen, at jag omöjligt kunde
påminna mig stället, der jag blifvit skiljd från
henne. Jag utbrast i djupa suckar. Jag
försökte at andas mera fritt, at et ögonblick
sansa mig.“
„Jag måste utan tvifvel hafva vaknat vid
det förfärliga buller som gjordes i nycklar och
lås för en stor slagbom, den man öpnade och
förde mig igenom. Han tilslöts efter mig. En
dyster byggnad visade sig då för mina ögon.
Den var til hälften förstörd. Någre af de
åldriga träden i alléen, som förde dit, hade
blifvit nedhuggne, och lågo förmultnade på
stället der de fallit. När vi nalkades en
förfallen trappa, på hvilken man upsteg i huset,
rusade en förfärlig hund emot mig så långt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
