Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 17
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
„För at tvinga mig at til honom afstå min
egendom, har man inneslutit mig i et Dårhus.
Det är der jag i olyckans sköte träffat en
man, den man anklagar at hafva förfört mig.
Vi ha der för hvarandra fattat den ömmaste
tilgifvenhet. Jag trodde mig fullkomligt fri;
ingen ting kan öfvertyga mig at jag ej var
det. Min dotters död hade brutit det sista
band som ännu var qvar mellan mig och den
man kallar min laglige maka. Det är i dessa
omständigheter jag frivilligt öfverlämnat mig
åt min älskare. Som jag icke mer hade några
plikter at iakttaga, kunde jag ej hållas
tilbaka af fruktan at fela deremot. När en man
gjort sig förlustig af alla de rättigheter han
äger i anseende til sin hustru, är hon fri, och
kan efter godtycke förordna om sit öde. Den
aktning jag är skyldig mig sjelf, ålade mig, at
aldrig erkänna uti Herr Vénables en maka,
och nekade mig ej at välja mig en annan.
Borde jag, för det jag haft den olyckan at
bli gift med en karl utan grundsatser,
beröfva mig det nöjet at upfylla en mors och
makas helgade plikter? Jag önskar at mit
Fädernesland måtte gilla mit upförande; men gifvas
det lagar, som berättiga den starke at
förtrycka den svagare, så åberopar jag de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
