Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kettil Okristen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
minne af en qvinnas rådighet och trofasta
kärlek, och som det käraste arfvet åt hennes dotter.
Der fanns i salen en person som icke likt
de andra hängt sitt vapen på väggen, och det
var dörrvaktaren. Denne, en bredaxlad
huskarl, den rödhårige Björn, stod med draget svärd
i handen, kanske mera för plägsedens skull, än
af nödvändighet. Det var hans pligt att anmäla
kommande gäster och öppna för dem. Redan
ett par gånger denna afton hade han höjt sin
stämma öfver sorlet i stugan och anmält några
främlingar, hvilka ej varit af art att väcka en
större uppmärksamhet, men hvilka värden
vänligt helsat och låtit anvisa en ledig plats, der
de erhållit sin goda andel af det bruna mjödet.
Men nu framträdde åter Björn och anmälde
halfsjungande:
— Rolf Arnason, höfding, ståndar derute
och söker härberge för sig och sina män.
Kettil nickade, och en allmän tystnad
uppstod i salen; alla vände uppmärksamt sina
blickar mot dörren.
En ung brunlett man, rask i gång och
åtbörder, inträdde jemte tolf sina följeslagare. Att
de länge vistats i främmande länder och antagit
söderländska seder sågs redan på deras klädsel.
De buro korta rockar af fina och vackra tyger,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
