Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kettil Okristen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Läran om denne Gud lockar allt flere af folket
till affällingar. Men här i salen skådar du män
som alla, så vidt mig är kunnigt, ännu äro
trogna och starka i sin dyrkan af de gudar, som
gjort vår Nord fruktad öfver jorden.
— Men jag och mina män, — inföll Rolf,
— äro tvagna i det heliga dopet.
— Äfven jag är vattenöst, — sade Kettil,—
men ej af de bleke munkar, utan af min fader
sjelf, den ädle Thorsten, då jag ännu var ett
barn. Han lyfte mig upp i sin famn och vigde
mig åt de stora gudar, som hittills följt mig,
och vid hans åkallan af dem göt sig i min själ
och i mina lemmar den kraft, hvarpå jag
alltjemt har tröstat, och som aldrig svikit i de
strider och idrotter, som egnade Thorstens son.
Men hvad gaf korsmannen dig, då du lät honom
doppa dig i vattnet?
— Det vill jag besvara, och hör mig
derföre, Kettil, — sade den unge mannen
allvarligt och lifligt. — Jag var i en stor kejsarstad
söderut, och många tappre och förnämlige män
från Nordlanden voro der med mig. Der reste
sig höga tempel med gyllene spiror högt mot
den strålande solen, och det var nog en annan
sol än den som endast sällan och med matt
sken lyser in i edra mörka gudahus. Till ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
