Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kettil Okristen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
upp till träd. Men hvem är annars den
gifvaren du talte om?
— Det är, som jag redan sagt dig, den Gud
du icke känner, ty dina ögon äro blinda.
— Men säg mig du, — sade Kettil, — du som
känner så väl huru Thors gudabild blef
tillyxad, säg mig, hvem lät det trädet växa, der
din Gud blef fästad, och der han dog maktlös
och föraktad?
Rolf kände sig något brydd af denna fråga;
han tänkte efter huru han skulle lägga sina ord,
för att gifva nog klarhet åt svaret.
— Du tiger, — återtog derföre den gamle,
— och jag gillar din tystnad; ty nog vet jag
något om den lära, som desse utländske prester
förkunna, dem jag hört så ofta, endast för att
stadga mitt beslut att blifva qvar vid det gamla.
Din Gud har skapat allt, säger du, och likväl
lät han döda sig på ett träd, som var hans eget
skapade verk! Väl heter det, att din Gud är
tre personer, men likväl en, och åter att han
är en, men ändock tre personer. Det talet
kallar jag mörker. Många äro våra gudar, men
det är en enhet i hvar och en, och bilden står
klar för mitt öga. Och hvad nu beträffar att din
Gud lät sig döda svag och blödig som ett barn,
kan sådant icke fattas af nordmanna sinnen, af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
