Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kettil Okristen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
detta kämpafolk, hvars död ofta är en yttring
af dess största kraft. Derföre, Rolf Arnason,
gitter jag icke mer höra talas om Hvita Krist
och hans bedrägliga prester.
— Värdens vilja borde vara gästens lag,—
inföll Rolf, hvars ungmod gäste öfver; — men
det höfves icke mig, den döpte kristne, att tiga
stilla, då Hvita Krist hånas och förnekas af en
arg hedning.
— Det synes, — sade Kettil med en skarp
blick på sin unge gäst, — som om vårt tal
urartat från hvad i början varit ämnadt, och det
lyser stridslust i dina blickar, unge man. Icke
är detta de sångfåglar som skulle flyga mellan
den gamla och den unga eken; orden må väl
hafva vingar, och fria äro de kring mina
bänkar, men se ändock till, att der ej växa klor
derjemte. Godt, Rolf Arnason, vi sämjas nog.
Icke förnekar jag din Hvita Krist. En Gud må
han gerna vara, efter man envisas dermed, men
ringare och yngre är han än de andra. Hvarföre
inrymrnes icke åt honom en tjenlig plats bland
Valhalls gudar? Jag skulle då icke säga något
hvarken mot honom eller mot hans bckännare.
— Du är ej den förste som gör det
förslaget, — yttrade Rolf, — och det tyckes vara allt
hvad j gamla afgudadyrkare viljen göra, för att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
