Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kettil Okristen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sträckte handen emot dera, der de stodo i en
halfkrets omkring honom. — Om jag lefvat till
något rykte och fordna vänner komma till er
och fråga efter mig, så visen dem högen och
sägen dem: Der bor han som var Asa-läran
trogen till slutet, der bor Kettil Okristen!
Många af folket gingo nu fram, sade den
gamle sitt farväl och skakade hand med honom,
hvarefter Kettil med raska steg gick in i högen
och tillslöt dörrn efter sig. Det hördes ett
skrammel af hans tunga rustning; Kettil hade
satt sig ned, och sedan blef det tyst derinne.
I högen satt nu gamle Kettil, jordad med
sin gud, och bidade lösningen af den gåta, hvars
knut först i dödens hand springer sönder.
Hildur hade ilat fram, liksom för att följa
sin far; men hon föll ned utanför, med
uppsträckta händer. Dörrn förblef stängd, det var
tyst i högen; den älskade fadern var
försvunnen. Då sjönko hennes armar maktlösa ned
och hufvudet böjdes mot jorden.
Alla stodo en stund orörliga; ingen ville
störa henne i sin sorg; men Itolf skyndade
slutligen fram, lyfte henne upp i sina armar och
förde henne tillbaka till gården.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
