Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Klosterrofvet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
landningen med mera fasthet. När denna var
slut, knäböjde hon och bad för den dödes
saliga ro.
Hennes bön var brinnande, och nu först
lättade tårar det betryckta hjertat. Sedan reste
hon sig upp; hon hade talat med Gud: nu ville
hon äfven tala med den käre aflidne, och
lutade sig derföre öfver hans hufvud.
— Förlåt mig, älskade, — sade hon, —
förlåt min stränghet vid vårt sista möte, förlåt min
vägran ... men kunde jag väl uppfylla din böni
Du bad mig följa dig, men jag ville icke. Nu
vill jag göra mera. Jag vill följa dig på denna
färd utan återvändo. Se, här är din Ingrid;
låt henne dö med dig.
Vid dessa ord lyfte hon varsamt bårtäcket
ifrån hans hufvud och böjde sig ned emot hans
panna. Hans ögonhår rörde sig sakta, det kom
af nägten från hennes läppar; hans kinder voro
icke bleka, såsom döden målar dem, det kom
sig af hans ungdom, så trodde den fromma
flickan; ett leende spelade kring hans mun, det
kom sig af en salig död.
ftiddar Folke var ännu lika vacker, döden
hade ej förvandlat honom; ja, Ingrid fann
honom vackrare än förr, hans ansigte strålade af
en himmelsk förklaring. Det föreföll henne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
