Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Klosterrofvet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som om han endast vore försänkt i en stilla
sömn, i leende, saliga drömmar. Huru Ijuft
skulle det derföre icke vara att få dö såsom
han!
Ingrid lutade sig närmare intill honom,
hennes mun vidrörde slutligen hans panna.
Då for hon plötsligen tillbaka; den dödes
panna var varm, hans halfslutna ögon öppnade sig
nu fullkomligt, läpparne rörde . sig liksom för
att tala, hans hjerta klappade högt. Hade hon
dä med sin kyss återväckt honom till lifvet?
Hade kärleken åstadkommit detta under, han,
den mäktige, som
»från visa till dårar
gör menDiskors söner»,
hade han äfven gjort den döde lefvande? Ja,
riddaren rörde sig verkligen på båren och satte
sig upp.
— Förfäras icke, min Ingrid, jag lefver
åter, — hviskade han. — Det är Ijuft att så
vakna, då man genom döden finner lifvet, då
älskande själar, länge skilda, omsider förenas
med hvarandra.
Nii afkastade han bårtäcket, sprang upp och
tog den tillbedda flickan i sina armar.
— Jag hörde din bön, du trogna hulda
Ingrid, — sade han.— Du ville dö såsom jag;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
