Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Munken i nätet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vinden i detsamma böneklockans ljud från
klostertornet. Det var fridens helsning; munken
var nu säkert i messan. Denna förmodan
lugnade Olof, och han trädde åter in i stugan.
Barnet hade somnat med oskuldens leende på
sina läppar, och Elin, som äfven hört klockljuden,
låg på knä vid vaggan och förrättade sin
andakt, med ett hjertegodt uttryck i de vackra
anletsdragen. Detta lugnade den fromme mannen
fullkomligt; han lade också sina händer
samman och bad. Men en stund efter bönen
satte han sig åter ned att grubbla på den
förargliga vaggvisan.
Huru Olof grubblade, fann han omsider att
det tjenade till intet att sitta på vakt hemma i
stugan, då Elin så väl förstod konsten att med
vaggvisor besvärja faran; han borde gå tillväga
på ett annat sätt, och nya funderingar uppstodo
nu, som ändtligen slutade med en uppgjord
plan, den han sjelf tyckte var ganska bra
anlagd. Listen var ett vapen som den ärlige
mannen ännu ej pröfvat; han ville nu en gång,
äfven han, försöka dess användande.
En vacker dag underrättade han derföre sin
lilla »hustro», att han skulle fara med ett
sädeslass till Skara, och gaf henne några
föreskrifter angående de husliga värfven under den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
