Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ett äfventyr i Wadstena
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hos honom. Ån höjde han blicken emot
himmelen och hviskadc ät dess tindrande stjernor:
ack, Cecilial An sankte han ögat åt strömmen,
som bröt sig mot slottsgrunden, och hviskade
också åt de rullande böljorna: ack, Cecilia! men
alltid så tyst, att det nära skulle gått förloradt
för en spejares fina öra. Det var något
ve-modsväckande som i denna stund sysselsatte
honom, något oförklarligt som ej kunde upplysas
af stjernorna, något tvifvelsamt som ej kunde
försvinna med vågen; med ett ord, det var
någon öm smärta som tryckte honom, ett litet
kärleksqval, som slutligen utandades i en
långdragen suck. Men liksom om denna hade
förmått mer än både stjernor och böljor, tycktes
han hastigt vakna ur det drömmeri, som en
stund hade gycklat med honom; ty leende och
hurtigt tog han åter i handen den nyss
förskjutna bägaren.
I samma ögonblick hördes bakom honom
ett svagt återhållet löje. På en gång
öfverra-skad och förtörnad vände han sig hastigt; men
detta löje hördes likväl bakom honom, och ban
vände sig om flere gånger, utan att lyckas
upptäcka det skrattande och gycklande väsendet,
som han skulle trott vara en ande, om han ej
hört frasandet af en klädning; ändtligen stod
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
