Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ett äfventyr i Wadstena
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
han öga mot öga med den nittonåriga Cecilia,
den vackraste af konung Gustafs döttrar.
— Ah, gref Johan, hvad ni har ledsamt i
Sverige, — sade hon med ett uttryck af
lät-sadt deltagande.
— Hvaraf dömer ni så, ers skönhet? —
frågade den unge grefven och gjorde en
höf-visk bugning.
— Af hvad jag nyss hörde.
— Och det var?
— Hvilken fråga! Ni minnes väl sjelf ait
ni suckadel
— I sanning icke. Det föregående
ögonblicket finnes ej mer i mitt minne. Jag Iefver
endast i delta nu, då jag ser och beundrar er.
— Jag beklagar då att detta lif blir kort,
ja, kortare än en fjärils, —■ sade Cecilia och
vände sig om, liksom för att gå.
— Ni lemnar mig redan,— klagade den
vackre Ostfriesen. — Mitt lif eller min död
bekymrar er föga. Hvad ni är grymi
— Jag? — frågade Cecilia och vände sig
äter till honom med ett förföriskt leende.
— Nej, nu är ni åter en engel, lika mild
som skön, lika god som förtjusande.
— Ni Iefver kanske åter, min grefve?
— Ja, ett lif rikt på outsäglig sällhet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
