Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ett äfventyr i Wadstena
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det var en mörk Decembernatt; lampan
brann ännu i Cecilias gemak, der vi finna den
unga prinsessan ensam vakande med henne. En
lätt nattklädning föll i yppiga veck kring
hennes sköna gestalt, der hon satt och, såsom det
sjunges i folkvisorna, »kammade sitt guldhår»,
hvilket, löst ifrån sina band, utbredde sig öfver
hennes hals i glänsande vågor, dock icke så
täta öfverallt, att ju ej den snöhvita bottnen
framlyste derunder. Hon var mycket skön, det
sade hennes spegel; och nu då ingen
beundrade hennes behag, fann hon ett nöje i att sjelf
beundra dem. Ett leende krusade hennes
läppar, hon lät händerna falla i skötet, och p$
hennes kinder steg en rodnad, som brann allt
högre, ju mera hon beskådade sin egen bild.
Di hon sålunda satt försänkt i drömmerier.
spratt hon pä en gång till af häftig skrämsel,
det var som om någon hade klappat pä fönstret
till hennes kammare. Men huru var väl detta
möjligt, då hon bodde i en öfre våning, många
famnar ifrån marken? Hvem kunde väl i
denna stund, midt i mörkret, komma så högt upp
och slå på rutan, hvem annan än ett nattens
spöke, kanske den heliga Brita sjelf, vålnaden
af henne som anlagt det nära liggande klostret?
Det var törhända hon, som växande till en för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
