Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ett äfventyr i Wadstena
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Tysti det hörs buller i korridoren, —
sade hon förskräckt. — Det är beväpnade män;
hör du hur vapnen slamra!
— Var lugn, Cecilia I —tröstade grefven; —
det är midnatt; vakten ombytes, ingenting annat.
— Nej, nejl Vakten står längre bort, den stör
mig aldrig. Ha! de nalkas hitåt, — tillade hon,
gick med tysta steg till dörrn och lyssnade
med sammanpressadt hjerta och återhållen
an-dedrägt, i det hon gjorde en åtbörd åt grefven
att äfven vara tyst. Efter några ögonblick af
outsäglig ångest ilade hon tillbaka till honom.
De ankommande hade verkligen stannat
der-utanför.
— Det gäller oss, — sade prinsessan; — vi
äro förlorade!
I detsamma hördes en klappning på dörrn.
— Ah, så lent det klappar, — hviskade
gref Johan skämtsamt. — Kärleken utsänder
mången pilgrim i den tysta natten; se der också
en; men han far vilse om helgedomen.
Trösta dig derföre, min Cecilia, det är endast ett
misstag, ltara jag kommer väl på min stege,
kan du hafva nåden att varna den irrande
pilgrimen, som befinner sig på en farlig väg.
Cecilia, som i sin ångest förgätit stegen,
hemtade sig något och skyndade med Johan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
