Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ett äfventyr i Wadstena
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lill fönstret. Innan de hunno öppna det,
hördes åter en klappning. Den skedde nu med
hårdare slag, icke som komme den ifrån en
bedjande kärlekspilgrim, men ifrån någon, som
trodde sig hafva rätt att befalla.
Fönstret öppnades så tyst som möjligt; men
fÖrgäfves sökte grefven ett fotfäste på yttre
väggen; stegen var borta.
Denna upptäckt öfvertygade dem, att de
fallit i Eriks händer.
Fåfängt spejade de ut i den svarta natten;
der stod icke under fönstret, såsom i romaner
vid dylika fall, något träd som sträckte åt
hjel-ten sina räddande armar; det var tom, förfärlig
verklighet. Endast det mörka djupet gapade
mot honom, liksom att förkunna det öde han
hade att vänta. Faran pröfvar den sanne
hjel-ten: gref Johan bestod icke profvet. Han
rusade ej ut midt ibland sina fiender och banade
sig väg med svärdet. En lyckad flykt eller
döden under tapper strid hade varit bättre, än
det beslut han fattade att stanna qvar. Men
han insåg kanske att, ehvad han också företog
sig, prinsessan ändock ej kunde räddas. Han
släckte lampan; ty, i den otroliga händelse, att
de beväpnade icke voro försedda med ljus, skulle
mörkret blifva det unga parets räddning. Sedan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
