Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ett äfventyr i Wadstena
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Erik ... och jag gifver er heia min grefliga
arf-vedel ... säg honom hvad ni vill, men icke i
hvems nim ni funnit mig.
— Ah, min grefve, — svarade Mornay
hånleende, — ni behöfver ej göra någon uppoffring;
ty jag har ingen rapport att framföra, och den
är vid detta tillfälle också öfverflödig. Jag har
endast att öfverbringa er värja till arfkonungen.
Vid dessa ord betraktade grefven de
stumma jernmännen med en blick, som tycktes vilja
genomtränga deras slutna hjelmgaller.
— Ah,— mumlade han, — jag förstår,
riddaren och vapendragaren hafva bytt roller med
hvarandra.
— Se så, gref Johan, för sista gången: gif
inig er värja, — yttrade Mornay i sträng ton,
då han förmärkte en rörelse af otålighet hos
de tysta riddarne.
— Välan då, — svarade den unge
Ostfrie-sen, — jag efterkommer er fordran och
hoppas, att ni skall hålla mig räkning derför, att
jag lemnar er värjan i handen och ej i hjertat.
— Ni är ädelmodig, — sade, Mornay med
köld, i det han emottog vapnet, — och ni för
er med en ridderlig stolthet, som det egnar en
furste. Jag hoppas att äfven ni skall hålla
mig räkning för att jag erkänner det.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
