Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ett äfventyr i Wadstena
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Följ mig nu, — sade grefven trotsigt
och tog ett par steg framåt, men stannade åter.
Han vände sig mot prinsessan.
— Var tillfreds, min grefve, — sade
Mor-nay, som gissade till hvad han tänkte. — Jag
skall kalla biträde till henne. Och, — tillade
han ironiskt, — jag är nu beredd att lyda era
befallningar.
Den unge grefven mätte honom med en
föraktlig blick och lemnade gemaket med hastiga steg.
Mornay och de begge jernmännen följde
honom tätt i spåren.
Morgonen grydde. Prinsessan Cecilia hade
tillbragt qvalfulla timmar. Hon kände allt för
väl sin broders, prins Eriks lynne och huru
lidelsen hänförde honom till de mest
obetänksamma handlingar, de mest vilda utbrott, som
han sedan ångrade och ej alltid kunde godtgöra.
Hans bättre natur slumrade, då vreden och
hämndlystnaden blifvit väckta hos honom; de
förde honom med sig och kunde endast stillas
af ett offer — och huru dyrt detta offer var
bekymrade honom icke. Allt hade Cecilia att
vänta af honom, allt utom grannlagenhet,
skonsamhet och försoning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
