Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Liten Karin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
verkligad dröm, sådan Karin plägade
drömma — det var trenne genier som ville fläta
blommor i konungens krona.
Ett ögonblick blef konung Erik stående stilla,
med blicken fastad på Karin, och då hon
upplyfte sitt hufvud och flyktigt vågade betrakta
honom, nickade han vänligt till henne;
liksom han endast väntat pä denna hennes
rörelse, då hon likt en blomma på böjlig stängel
åter reste sig upp, fortsatte han nu sin gång
till rikssalen. Men under vägen vände han sig
om och nickade flere gånger åt fönstret. Var
denna helsniug ämnad åt hoftäman eller åt
barnen? Derom voro delade meningar ibland
hof-männen. Ingen visste så bestämdt hvilketdera
var det rätta, som Max, hvilken uppmärksamt
följt denna tilldragelse. Kärleken är icke
alltid blind; den är emellanåt alltför skarpsynt i
sina iakttagelser, och alltför fin i sin slutkonst,
hvilket också nu hände den förälskade
drabanten. Han såg konungens nick, som upprepades
och återupprepades, han såg äfven den
förvirring, som Karin dervid visade, och han gaf
genast en betydelse deråt, som hastigt jagade
blodet till hans kinder och åter tillbaka till det
hjerta, hvari svartsjukan ånyo hade gjutit sitt
gift.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
