Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Liten Karin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
konungens luta, hvilka ännu hördes dallra öfver
den blanka vattenytan. Slutligen vände han sig
om och gick bort till Jerker skeppare, som
först stätt och gapat pä torntuppen, sedan pä
konungen, och som nu äfven gapade på Max,
med samma godmodiga blick som han egnat
de andra. Drabanten vexlade några ord med
honom, tog upp en lätt penningpung från
gördeln, skepparen räckte fram sin grofva näfve,
och snart låg der ett silfverstycke och glänste
i den mörka handen. Max hade hoppat i jullen
som tillhörde skutan, hade gjort loss och var
redan ett godt stycke väg ute i sjön, i samma
riktning som den kungliga slupen; men ännu
stod den beskedlige Jerker och betraktade
silf-verpenningen, innan han ändtligen stoppade den
i en skinnpung, strök sig med handen öfver den
törstiga munnen, luffade i land och begaf sig
upp åt staden, hvilken, då liksom nu, alltid
vetat både att tända och släcka menniskors
törst och lystnad.
Konung Eriks lustslup fortsatte emellertid
sin färd, och hvarthän man kom intill de vackra
stränderna, mötte alltid något nytt, som
konungen tillställt för att öfverraska och roa sitt
sällskap. På den kala klippan der uppe var ett
regementsspel församladt, och en marsch spel-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
