Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Liten Karin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tes upp som genljöd vidt omkring ibland sko*
gar och berg. Slupen aflägsnade sig, den
kri-’ giska musiken tystnade, och derinne pä den
gröna vallen, mellan hängbjörkarne, voro
idylliska lekar i full gång. Der visade sig herdar
och herdinnor, fauner och nymfer, och alla
sjöngo och svängde om i munter dans.
Härifrån kom man till ett sund emellan
tvänne nära liggande holmar; en äreport var
upprest emellan dem, ett doftande hvalf
sam-manflätadt af blommor och löf. Sällskapet
stannade här i skuggan, och man behöfde blott räcka
upp handen för att plocka af blommorna. Der
hängde en krans af hvita och röda rosor, som
konungen tog och fastade kring Karins guldlockiga
hufvud. Ilan sade sig så vilja löna henne för den
vackra buketten hon gifvit honom på Stortorget.
Här utdelade han äfven fantastiska
benämningar åt deltagarne i lustfärden. Cecilia fick
heta Sirenen, Elisabeth Neckliljan, en annan af
de unga fruntimren blef kallad Sjödrottningen
och ännu en annan Turturdufvan. Slupföraren,
en sjöofficer med yfvigt skägg, benämnde han
Strömkarlen, och hofmarskalken, som hade att
sörja för forfriskning åt alla, fick namn af
Pelikanen. Sjelf kallade han sig Kärlekens
riddare och Karin Blommornas dotter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
