Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Liten Karin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
konungen lutan ifrån sig, lade sin hand under
hennes haka och upplyfte det täcka ansigtet.
Hennes ögon stodo fulla af tårar.
— Du gråter, min blomma, — sade han och
betraktade henne ömt; —men du småler äfven.
Så gråta englarne.
— Nej, så gråta blommorna, min konung.
I dag ligga tårarne och glänsa på hennes
kinder och solen kysser dem bort. I morgon
gråter hon icke mer; hon ligger förtrampad och
liflös i stoftet, der hennes rot var fästad. Solen
går lika strålande fram och kysser en annan
blomma, som också i tårar småler emot honom.
— Så gör solen, lilla Karin; men jag
känner endast en blomma, jag älskar ingen mer
än henne. Ve den olycklige, som ville
förtrampa henne!
— Solen kan icke förhindra det; derföre
fäster han sig vid hvilken blomma som helst,
och glömmer den han i går älskade, men som
i dag icke mera finnes.
— Tala icke så, lemna denna bild, som
icke är sann; du är ej ett jordens barn såsom
blommorna der, du är en engel, och englarne
äro himmelens blommor.
— Och vore jag en engel, som du säger,
min herre och konung, skulle jag med mina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
