Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Liten Karin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vingar skyla mitt anlete, så länge jag nödgades
vara på jorden, för att éj se allt det grymma,
som der föröfvas.
— Du är bedröfvad, lilla Karin; säg mig
orsaken dertill, och jag lofvar vända din
be-dröfvelse i fröjd.
— Och konungen vill bevilja min bönl
—• Ja, ännu mer, jag ville förekomma den.
— Ack, hör mig då. Det var en ung man
som älskade en ringa flicka, men hon försköt
hans redliga hjerta. Denne man har på något
sätt, som jag icke känner, och som jag ej
vågar ana, förtörnat sin konung och försmäktar
nu i fängelse. Har han väl förverkat sitt lif?
Nej, det vet jag han icke kunnat. Gif
honom då friheten, min konung, gif honom lifvet
åter!
Konung Eriks panna mulnade. Han
betraktade misstänksamt den sköna bedjerskan. Men
det var så svekfritt, så rent detta öga, som med
ett barns väntan och förtroende hvilade pä
honom, att molnet flydde från hans panna, och
han förjagade strax den misstänksamma tanke,
som vågat oskära henne.
— Tack lilla Karin, — sade han och räckte
henne sin hand, — tack, att du påminner mig
om en sak som jag redan förgätit. Den unge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
