Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Blasius Dundie.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skolen gå dit, förr vill jag låna eder en häst»; sedan satte
han henne »på sledan» och körde henne till Danviken, dit
äfven pigan följde med. Därpå körde han hem och såg henne ej
mera den dagen. Om denna sak hördes äfven en skeppsskrifvare
Nils Mauritzon, som meddelade, att den gången, då hon var vid
Danviken, hade han skjutsat henne hem, och när de kommo till
»Södra port», höll hon där och visade pigan hem sägande:
»Laga så, att du får mat åt folket, och om Blasius spör efter
mig, så säg, att jag kommer strax hem.» När pigan kom
tillbaka, hade Malin sagt till henne: »Gack och se, om
William är inne.» Pigan, som kom strax igen, svarade ja!
Hvarefter Malin sände henne till Danviken och lofvade
drängen, som skulle följa henne, »en slagen daler».
I denna punkt vittnade äfven hustru Valborg, som bodde i
Blasii badstuga vid Danviken. Hon lät förstå, att Malin varit
i badstugan såväl med William som med Kornalsky, dock ville
hon ej påstå, att Malin varit ensam med William, utan
badstugupigan och annat folk hade varit inne samtidigt, men
om Kornalsky sade hon, att Malin hade både kysst och klappat
honom. Till Kornalsky hade Malin lånat »ett bolster 7 alnar
långt, 1 par lakan, en bordduk 9 alnar lång, ett örngått och
ett handkläde». Hustru Valborg berättade äfven, att Malin en
gång hade sändt sin piga efter henne, och då hon kom in till
Malin, hade denna bedt henne sälja åt sig »en förgylld
barnhufva». Sedan hade hon gifvit henne en guldring att
sälja, men den kunde hon ej finna köpare till. Då var Malin
»svåre bekymred» och sade: »Får jag icke penningar, så må jag
dö, ty jag är någon skyldig»; därpå spände hon ur sitt bälte
en kedja, en aln eller fem kvarter lång; den pantsatte hustru
Valborg för 11 mark.
Blasius gaf äfven till känna, att William Brun hade till hans
stuga förärat honom ett fönster med William Bruns och Tomas
Clemets namn. När Malin fick se det, slog hon ut Tomas
Clemets ruta och lät sätta i en annan med sitt namn i
stället.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
