Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Blasius Dundie.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
På angifven dag blef nytt vittnesförhör, och därefter
upplästes Malins skriftliga svar på Blasii
anklagelsepunkter.
Af svaren må anföras: Att herr Kaspers hustru skulle kallat
henne »slamsäck» vore ingalunda sant; detta ord hade Blasius
själf användt, såsom tvenne gode män kunde intyga att herr
Kaspers fru sagt till dem.
Brefvet till William Brun sade hon vara skrifvet, innan hon
blef gift med Blasius; till badstugugången nekade hon samt
hänvisade till William, som själf kunde svara, då han ju
vore närvarande.
Angående de ringar, som Blasius sett på Kornalskys finger,
sade hon, att när hon dansade med Kornalsky i julhelgen, tog
denne ringen af hennes finger och satte på sig; två dagar
därefter återfordrade hon ringen och fick den strax
tillbaka.
Att hon skulle varit ensam med Kornalsky i »stugan»
förnekade hon, ehuru Blasius och hans drängar trodde så; hon
hade nämligen vid det tillfället varit uppe i visthuset för
att taga ned kött. Eftersom Blasius då tilltalat Kornalsky
något hårdt, blef denne vred, och däraf hade yppat sig det
»pärlementhe», som skedde mellan drängarne om kvällen.
Hvad »ärmklädet» anginge, bad hon Blasius, att han måtte
bevisa sanningen af sitt påstående. Äfven rörande
»sömskrinet» sökte Malin fritaga sig under påstående, att
däri endast funnits tvenne handskrifter samt tvenne visor
men icke något porträtt af Kornalsky, såsom Blasius torde
antagit.
Rätten resolverade, att såväl William Brun som Malin skulle
aflägga ed, att de vore oskyldiga.
Härmed var dock ingalunda tvisten afgjord, ty på grund af
Malins nedkomst blef saken uppskjuten. Påföljande år kom
emellertid Blasius inför rätten och yrkade att få målet
upptaget. Den 11 okt. 1600 företrädde kyrkoherden i
Storkyrkan, magister Carolus Petri Hedemorensis, och
vittnade, huru Malins skriftermål hade varit, när hennes
nedkomst tillstundade. Då hade han i sina medbröders
närvaro »icke en utan några resor» förmanat henne vid hennes
själs salighet, att hon skulle se sig visligen för och
bekänna rätta sanningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
