Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Några anteckningar ur 1500-talets Tänkeböcker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dem till stränghet mot Ulf. Sådan var tiden. Reformatorer,
allmänna meningen, litteraturen, allt tog parti för männen
mot hustrurna, säger Troels Lund. Intet under då, att dessa i
verkligheten oftast drogo det kortaste strået. En mängd fall
af sådan art omtalas, enligt samme författare. Ofta måste
dock öfverheten lägga sig emellan, till och med emot präster,
för att hindra dem att släpa sina hustrur i håret, slå dem,
kasta dem ur sängen m. m.
Eget nog anser Troels Lund detta pryglande, detta användande
af handgripligheter, i synnerhet vid barnuppfostran, såsom
till stor del beroende på reformationen. Vid första
ögonkastet, säger han, tyckes detta föga troligt, då ju
lutherska läran just framträder såsom folklig och befriande,
men ser man närmare efter, visar det sig, att lutherska läran
med nödvändighet skulle framkalla en ny världsåskådning, som
i synnerhet för barnen vore långt ogynnsammare än förgångna
tiders. Förr befolkade man himmeln på ett sätt, som inrymde
plats åt bägge könen och åt alla åldrar: Fadern,
Himladrottningen och Jesusbarnet. Människolifvet var ett
litet hem, där barnen samlade i de goda gärningarnas
sparbössa för att senare med besparingarna kunna komma i
himmeln. Men nu var jungfru Maria försvunnen, Jesus hade
blifvit fullvuxen. Den himmelska familjen bestod blott af
vuxna män. Människolifvet var icke längre ett barnahem; det
var en samling af idel gamla syndare, förstockade förbrytare,
som redan i Adam hade syndat och som nu oafbrutet läto värfva
sig till synd af djäfvulen, denna världens furste, som
ideligen uppmuntrade till motstånd mot Gud. Till och med det
spädaste barn var till följd af arfsynden gammalt och
förhärdadt. Den minste gosse hade inom sig en gammal Adam,
som behöfde kväsas. –
Någon annan behandling än prygel kunde det ej vara tal om.
Under en tid, då hvarje människa gick beväpnad och vid första
tillfälle var redo att begagna dödande vapen, var det ju på
det hela ganska oskyldigt att endast begagna sig af händerna;
man var därför i dylika frågor ytterst liberal; och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
