Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Några anteckningar ur 1500-talets Tänkeböcker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vanligen fick den anklagade gå sina färde efter en lämplig
näpst, eller också ådömdes han en ringa plikt.
Hvad nu vår Ulf angår, ställde sig saken redan olika, när
hustrun anförde, att mannen »wanelskade» (försummade?) henne
samt att han på sex år ej »tagit Guds lekamen till sig», ej
på samma tid varit i kyrkan samt tillbragt helgdagarna i
skogen. Detta var en anklagelse af vida allvarligare natur.
Nu utfrågades den missnöjda hustrun, grannkvinnorna
inkallades såsom vittnen, prästen fick gifva besked om Ulfs
»ondska» och »ogudaktiga lefverne».
Öfverläggningen blef ej heller lång, ty rådsherrarne
gjorde processen kort. Visserligen blef ej skilsmässan vid
detta tillfälle beviljad, men det välförtjänta straffet
uteblef ej. Ulf dömdes att »anammas i tjufvekällaren på en 8
eller 14 dagar, på det man finge se till, om han icke ville
besinna sig och älska sin hustru såsom han borde». Icke nog
härmed, han blef till yttermera säkerhet med hals och fötter
fastlåst vid väggen. Sannolikt blef han dock ej länge
sittande där. Troligast är, att hustrun, när första hettan
lagt sig, i det tomma hemmets ensamhet utan mannens stöd och
sällskap, ångrat sin angifvelse och under hand hos
borgmästaren eller genom att betala böter för mannen, som
måhända snart lofvat bättring, lyckats få honom fri igen, ty
under den följande tiden nämnes i protokollen intet, som
tyder på att saken åter upptagits efter de bestämda fjorton
dagarnas betänketid.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
