Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stockholm skulle sålunda enligt denna källa en gång verkligen ägt ett skönt rådhus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Senare öfvergick det till hans arfvingar, hvilka gemensamt
innehade det, då de 1595 genom rikskansleren Erik Sparre
anhöllo om tillstånd att få bygga pelare framför huset för
att därmed stödja en öfre våning i samband med en del andra
reparationer. Deras begäran villfors af myndigheterna
(Tänkebok 1595, fol. 222), dock med villkor dels att dessa
pelare skulle göras liksom en öppen porticus, så att trafiken
på torget ej stördes och att rådhuset ej däraf hade något
men, dels att intet fönster byggdes åt öster, så att man
kunde höra, hvad i rådstugan »warder taladt och förhandladt».
Att en reparation då torde varit nödvändig, framgår däraf,
att redan i gåfvobrefvet af 1544 kallas huset ett »gammalt
förfallet stenhus».
Huset omtalas senare i handlingar under namn af »Gref
Abrahams hus» och tillhörde således Per Brahes yngre son,
öfverstemarskalken grefve Abraham Brahe, hvars son,
riksdrotsen Per Brahe d. y., sålde det till drottning
Kristina, som den 1 oktober 1653 skänkte det till sedermera
kungl. rådet grefve Johan Gabriel Stenbock.
Redan år 1667 synas myndigheterna haft för afsikt att uppföra
ett nytt rådhus eller utvidga sina lokaler. Efter samråd med
d. v. förmyndarregeringen bragtes saken så långt, att en
framställning genom kammarkollegium den 25 februari detta år
(Kam.-kollegii bref) gjordes till dåvarande ägaren af
Braheska huset för att utröna, huruvida han vore benägen att
afstå sitt hus till staden. Det dröjde emellertid ända till
den 20 september 1678 (Reduktionshandl. i Kammararkivet),
innan köpet blef afgjordt.[1] Sedan staden däraf blifvit ägare,
inreddes därstädes lokaler för de olika kollegierna, och
efter flyttningen 1731 användes en del for kämnärsrättens
behof.
Den tomt, som å planritningen betecknas med n:r 4, tillhörde
mot slutet af 1400-talet Knut (Nilsson) guldsmed. Redan 1544
i donationsbrefvet för Per Brahe kallas detta hus »gamle
Lasse Biörnssons hus» och tillhörde förmodligen en Lars
Björnsson, som 1537 blef rådman. Dennes änkas,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
