Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fästen, särdeles deras, som på lifvet sutto». Man har från detta yttrande
velat härleda anordnandet af länsfänqeherna i riket.1 Vi kunna icke
dela denna mening. För oss synes kommissionens anförda yttrande
blott afse utverkande af förbud för särskildt till lifvet dömda
rannsak-ningsfångars förvarande i häradshäktena emellan tingen eller under
af-vaktan å öfverrätts dom i besvärs- eller underställningsmål, då de ju
under tiden kunde säkrare förvaras vid »slott och fästen». Och att de
ganska tidigt vid sådana förvarades, intyga tydligt nog redan anförda
bestämmelser om fångars insättande i »tornet» eller »konungens häkte».
I den mån den äldre uppfattningen af de fria männens rätt
undanträngdes af en åskådning, som, då de kränkte lagen, ålade äfven dem
bestraffning, öfver hvilken de dock ägde klaga, måste allt flera komma
att förvaras i fängelserna; och sedan konungen alltmer obestridt
fram-trädt såsom samhällsrättens representant, var häraf en själfklar följd,
att de fogdar, ståthållare eller höfvitsmän, som i de särskilda orterna
utöfvade hans myndighet, således ock måste hvar på sitt slott eller fäste
låta anordna rum för det fångförvar, som rättssäkerhetens och laga
ordnings upprätthållande kunde kräfva.1 2 Det ständiga fejdandet gjorde,
att man ock måste bereda utrymme för krigsfångar. Vi påminna
härvid om konung Erik XIV:s den 1 nov. 1563 gifna instruktion3 för sina
trogna män och tjänare, däruti det talas om de fångar, »som äro vid
slotten» och bestämmes, att de »måtte ställas till arbete, dock så att
grann akt hafves uppå dem, att de icke undkomma». Man torde redan
häraf kunna sluta till slottens allmännare anlitande för fångförvar, utan
att härför behöfver förutsättas någon särskild författning eller andra
bestämmelser än de redan här ofvan anförda. Ty likasom i fråga om
skemmans användning såsom fängelse detta förhållande föranledts
alldeles uteslutande af praktiska kraf, har »tornets» eller rådhuskällarens
tidiga användning för samma syfte utan allt tvifvel åvägabragts i samma
ordning.
Vi hålla således före, att slottsfängelserna icke voro någon nyhet
ens vid den tid, då Birger jarl anordnade ett fängelse i tornet till det
»adelshus», med hvilket han afsåg att värna den nya stad, som han på
Stockholmen mellan Saltsjön och Mälaren anlade.4 Man har anmärkt,
att hans egen son, konung Valdemar, blef den förste fånge af betydenhet,
som i detta fängelse insattes. Det skedde 1276, då han fallit i händerna
på sin upproriske broder Magnus. I detta torn, som nämndes Kärnan,
förvarades sedermera äfven Valdemars son, junker Erik, 1291—1302.
Vid sidan af adelshuset, hvilket låg där det nuvarande slottets lilla
borggård nu är belägen, anlades sedermera en förborg på samma plats,
1 Berättelsen för år 1836 af styrelsen för rikets fängelser och arbetsanstalter. •—
Ben vidlyftiga historik, som i denna berättelse innehålles, är affattad af generaldirektören
Claes Livijn.
- I de redan omnämnda privil. för Kopparberget af d. 17 febr. 1347, hvaruti
allmogen bemyndigas sätta löske ostyris män i kistan, omtalas ock »vars fogathæ hæcto»,
såsom ett aunat fängelse än det förra. Sv. Diplomatarium V, 636.
:i Införd i Handl, till Skand. Hist.
4 Med hänsyn till i texten följande uppgifter hänvisas till Olai Petri svenska
krönika, Klemmings ed., Sthm 1860, s. 77, Strinnholms Sveriges hist. 11, 415, 428,
606 etc., Ferlin, Stockholms stad, Sthm 1858, 1, 469 m. fl.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
