Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
obligation» utan bade han »till pä köpet mast ex pnblico förhjälpas till
sin lägerstad»; och slutligen »att huset varit med tjufvar besväradt» —
hvilket icke får tolkas såsom det för ett tukthus mycket naturliga, att
tjufvar varit där intagna, utan att sädana därstädes föröfvat stöld.
Mycket stor har fångpersonalen icke varit; en mänadsrulla 1669 visar 10
manliga och 4 kvinnliga fångar. Under åren 1664—1667 visar ingen
sådan rulla lägre antal än 6 eller högre än 36. Namnen pä fångarne
antyda, att icke få af dem varit ökända kunder, som gått ut och in i
fängelset; man anträffar i listorna upprepade gånger Tomas trumslagare, Klas
Korfhorn, Jöran Jute, Bengt Smörja och Gösta Kråkefot likasom ock
bland kvinnorna Karin* Gåhlfarin, Arboga Lisa, Mobacks Lisa,
Barfota-Malin och Sara Aftonstjärna. Rymningar höra ock till det vanliga. 1
mars 1667, då fångpersonalen bestod af »Meiert Christiansson
giöklare-poike» och 26 kvinnor, rymde 15 af dessa senare. Också anmäla
tnkt-husinspektorerna 1668 för magistraten, att »fångarne bryta sig ut och
kunna intet hållas, med mindre gården blifver afdelt och med plank
stängd»; därå magistraten resolverar, »att de en sådan gärd skulle låta
afbygga och på bästa sättet laga, att fångarne blifva väl förvarade».
Den nya förvaltningen öfver tukthuset omfattade icke barnhuset.
Styrelsen öfver detta var anförtrodd åt borgmästaren Trotzenfelt och
handelskollegiet, under det att politikollegiet styrde tukthuset; hvartdera
huset hade särskilda betjänte och särskilda räkenskaper. Förbindelsen
mellan de båda husen var ock under ären 1668—1672 mycket obetydlig.
För år 1668 antecknas, att »tukthusfolket» därunder intet arbetat för
barnhuset; utspisningsförteckningen i barnhusboken sistnämnda år afbrytes
med d. 24 mars, och dittills liafva från och med nyårsdagen endast 135
kakor bröd utspisats, motsvarande ett fångantal under tiden af 1 å 2
personer. För ett och annat mål finner man antecknadt: »middag till
2 personer efter de andra äro utsläppta». Under åren 1669—1672
gjorde barnhuset intet större förskott till tukthuset än 43 daler smt.
Antalet af de i barnhuset intagna barnen stiger: 1670 är det uppe i 80
—100, åren 1671 — 72 kan det till och med öfverskrida sistnämnda
siffra. Man fortsätter därstädes med manufakturer, »dock allenast med
strumpstickande för flickornas öfning och lärfts- samt säckduksväfvande,
enär Trotzenfelt och hans kolleger», såsom Tiller yttrar, »ansågo, att
barnens föda, beklädnad och undervisning i skolexercitier vore
hufvud-saken och att de bäst lärdes handtverk genom att utackorderas hos
enskilda, sedan de kristligen educerade voro, i 13—15 året».
Handt-verkshuset däremot drefs med enskilda medel, däraf barnhuset blott ägde
njuta sin del af vinsten.
Den sä länge förenade anstalten ä S:ta C lar as gärde var således
nu upplöst i trenne särskilda »verk», af hvilka hvart ägde sina båda
medel och uppgifter. Barnhuset tycktes vara frigjordt från sina
förbindelser med tukthuset. Politikollegiet reparerade och utrustade själft
de afskilde gårdsrum och våninger», till hvilka tukthuset undanflyttats,
och tycktes därmed erkänna, att icke blott fångarnes utan äfven
fängelsets underhäll var ett åliggande för staden. Magistraten har tydligen
väntat, att den genom att tillgodogöra sig fångarnes arbetskraft skulle
kunna bereda staden sä stor inkomst, att hvad den kostade på tukthuset,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
