Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
därmed skulle varda mer än ersatt. Den sysselsatte fängarne med
kross-ning af tegelsten,1 med stenhuggare- och sinidesarbete samt med spånad;
och då den antagligen byggt sitt största hopp på del i den varuexport,
som då lekte alla i hågen, ingick den till regeringen med en ansökan
om rätt till tullfri utförsel af hvad på tukthuset tillverkats. Den 10
nov. 1670 resolverade i anledning häraf regeringen att den till att så
mycket mera befordra det tukthus, som magistraten här i staden
inrättat, »hade förunt och efterlåtit borgmästare och råd att tullfritt
utskeppa och utföra låta alla de skeppsankar, större och smärre, samt
allt annat arbete, som af fångarne på tukthuset kunde tillverkas, till
konungens myndiga år och anträde till regementet».
Redan den 20 okt. s. ä. hade magistraten beslutit att
byggnings-kollegiet skulle »negotiera en summa penningar att köpa järn för
tukthusets räkning» och den 23 nov. befalles skrifvaren vid tukthuset
inå-nadtligen till samma kollegium aflämna sina räkningar, att bokhållaren
måtte öfverse dem »och således en riktighet därpå hällas». Men den 20
dec. ingå rådmännen Johan Påhl och Mårten Bunge till öfverståthållaren
Axel Sparre med begäran att få komma i åtnjutande af ordinarie lön,
då de ville åtaga sig förvaltningen af tukthuset. Samma dag öfverlägges
härom i magistraten, med anledning af ett förslag från byggnadskollegiet,
som afsåg att till allahanda arbete för stadens räkning använda fängarne.
Sparre är tillstädes. Det ser ut, som om vissa tvifvel inom regeringen
uppstått rörande möjligheten för magistraten såsom sådan att på
ändamålsenligt och vinstgifvande sätt drifva tukthusarbetet och att Sparre
fått i uppdrag att i en annan riktning leda magistratens beslut. Men
detta lyckades honom icke. Borgmästaren Hans Olufsson erinrade om
nyttan af att ankarsmidandet inrättades, pa det fångarne kunde, tillika
med det de straffades, lära samma ämbete, och borgmästaren Trotzenfelt,
som synes hafva delat den förres mening, uttalar särskildt sitt missnöje
med de båda rådmännen: de hade bort komma med ett bättre förslag
»utan stadsens skada». Vid votering i frågan rösta alla för
byggnings-kollegiets förslag, borgmästaren Thegner med det tillägg: att ankarsmidet
ej borde åsidosättas för »dessa nyttigheters skull». Öfverståthållaren sade
sig vilja vara härmed nöjd; han trodde dock ej »att detta skulle, som
sig borde, förvaltas», men lade ansvaret härför på magistraten.
Då denna emellertid den 10 jan. 1671 var å rådhuset församlad,
uppkommer öfverståthållaren dit och förklarar, det han hölle rådligt
förordna »rådmännen Påål och Bunge» att förvalta tukthuset på sådana
conditioner de själfva erbjudit, enär verket igenom dem bättre kunde
drifvas och staden således icke blefve graverad; han ville ock förskaffa
af kronan medel för deras lön, »hvilket hans excellence», heter det
härvid, »icke en utan flera gånger repeterade, befallandes att det
protokolleras skulle, och vore man vid dem intet vigder, utan tukthuset skulle
dem inrymmas på ett år eller tu.» Ginge det då ej bra, kunde det
ändras.
1 Den krossade stenen såldes älven till enskilda. I 1673 års barnhusbok läser man
denna anteckning: »H. köggreflige excellens, rikskansleren Magnus Gabriel de la Gardie
för denna post, hvilken tukthuset till hans behof levererat hafver, nämligen 190 tunnor
stött sten å 1 dir: 190 daler.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
